Vad händer?

Kategorier: / /

Inlägget saknar kommentarer. (Kommentarera här)

Hallå igen,

Tiden går och bloggen uppdateras inte. Varför? Jag vet inte riktigt, jag kände på ett sätt att jag liksom gått varvet runt. Jag hade beskrivit min träning på alla möjliga sätt. Både bra och dåliga pass, dagar där motivationen fanns där och vikten av att ge sig ut när orken och viljan egentligen inte fanns.
Men en annan inte oviktig orsak är nog alla spam-kommentarer. Jag vet inte varför men det är något med dessa spam-meddelanden och rensningen av dessa som drar ner lusten ordentligt.

Jag vill gärna skriva, det är väldigt givande men vet inte riktigt hur eller med vilket fokus.
Jag fick större delen av maj förstörd av ännu en misstänkt stressfraktur, i samma skor och på samma sträcka som förra året. Förra året var jag dock smart och slutade springa när jag fick ont och var tillbaka på någon vecka. Denna gången var jag dum och fortsatte någon mil till och hade oerhörda problem med att t.o.m. gå dagen efter och att kunna springa var inte att tänka på förrän efter ganska lång tid. Men jag är på väg tillbaka och innan juni är slut så hoppas jag vara uppe i 70+ km per vecka och tillbaka som sig bör. Planen är givetvis förskjuten och min premiär på 50 miles har jag nu bokat in i Västerås i slutet på september vilket faktiskt är rätt skönt, värme är inte min bästa vän och hellre 80 km i regn och enstaka grader varmt i september än samma distans i 25 grader och sol under sommaren.

Annars är jag på väg, jag flyttar till ett ställe där ett löpband hemma inte alls kommer att vara en omöjlighet. Sen om det blir en realitet eller inte återstår att se, men möjligheten till det känns väldig spännande och lockande.

Om en sko…och livet

Kategorier: /

Inlägget har en kommentar. (Kommentarera här)

Mina kära Hoka One One Clifton har efter 116 aktiviteter passerat 1000 km och bör därmed ha passerat sitt bäst före datum. Men det är svårt att lägga bort dom, dom har ju varit mig så trogna och med sin dämpning stöttat mig under helt ofattbara 1 000 000 steg, grovt räknat då givetvis.
Det är rätt galet när jag tänker efter, 1 000 000 steg och det är bara med ett(1) par av mina skor.
Nåja, det är som sagt svårt att göra sig av med dom och även om dom kanske börjar tappa sina egenskaper och bara kommer att bli allt sämre nu så vill man ändå ha dom kvar. Kanske för lång och trogen tjänst? Och för att man vet vad man har?
Och dom känns ju fortfarande väldigt bra, så kanske är det där med 1000 km inget att bry sig om?
Hur stöttande dom är eller inte vet man kanske först när man tar på sig ett par helt nya skor och känner skillnaden.
Sen behöver man inte skynda sig och skaffa ett par nya skor, man kan ju vara nöjd med dom andra man har och vänta lite innan man köper ett par nya för att inse vilka behov man faktiskt har.

Och kanske har detta inlägg inget med skor att göra överhuvudtaget.
Det kanske mest handlar om livet. Ibland kan en sko få en att inse saker och förstå mer av livet än man kan tro.
Allt blir ju inte mindre stöttande ju längre tiden går per automatik så där kanske metaforen haltar lite, men det kan ju finnas andra (tyvärr betydligt mer svårlästa) indikationer på att ett bäst före datum har passerat. Det viktiga är att man inser att det passerat.