Min träning

Kategorier:

Inlägget saknar kommentarer. (Kommentarera här)

Jag har i min korta “karriär” som löpare helt förlitat mig på böcker för att hitta lämpliga träningsprogram, så även inför Gotland då jag införskaffat Running Your First ULTRA skriven av Krissy Moehl. Primärt för slippa göra alltför många misstag med min träning, det känns helt enkelt smartare att lita på någon som har gjort det man ska göra (och även betydligt jobbigare saker) 100 gånger tidigare än att förlita sig på en vag känsla av vad som borde fungera. Jag fick hoppa in ett par veckor in i hennes 24-veckors plan mot 50k för att hinna genomföra schemat. Då har jag innan det precis kommit ur en träningsplan fokuserad mot en halvmara.

Alla mina träningsveckor tidigare har följt samma tema, tre pass i veckan, ett tempopass, ett intervallpass samt ett långpass. Jag har dock alltid känt ett sug efter att få springa mer, vilket i sig är ett bra tecken på att det upplägget fungerade bra och höll mig borta från överträning. Överträning hade förmodligen totalt dödat lusten att springa. Mitt nya schema har 5-6 löppass i veckan och dessutom två pass på gymmet så det är en ganska kraftig numerär ökning i antalet pass. Distans och belastning är dock inte överdrivet mycket mer än tidigare.

Jag har nu, när denna blogg skapas, avslutat vecka 6 i detta träningsprogram och känslan än så länge är att det går långsammare. Orsakerna är nog flera:

  • Jag är givetvis mer sliten, det är ett jobbigare program
  • Det är mer uttalat så att det verkligen ska gå långsammare vissa pass vilket gör att det kan påverka andra pass när man fått ett annat “normaltempo”
  • Gymträningen har förmodligen resulterat i en tyngre kropp

 

Varför?

Kategorier: /

Inlägget saknar kommentarer. (Kommentarera här)

Jag har alltså tagit beslutet att bli en ultramaratonlöpare, dessutom utan att ens vara en maratonlöpare. Mina längsta lopp än så länge har varit ett par halvmaror och jag har egentligen bara sprungit någorlunda regelbundet sedan januari 2017. I ärlighetens namn har inte ens halvmarorna varit direkt fyllda med njutning så det är ju lite märkligt att jag bestämde mig för detta…

Men av någon outgrundlig anledning så brinner jag för löpning och ju fler youtube-videor jag sett som handlar om hur jobbigt det är att springa långt, desto mer har jag fastnat för det. Så jag har tagit sikte på Gotland Ultra Marathon som går av stapeln lördagen den 6 oktober 2018 och är 51 km långt. Denna blogg ska handla om träningen, tvivlet och glädjen på vägen fram mot detta lopp. Mina mål ligger dock bortom detta och såväl 50 miles, 100 km och 100 miles, som är dom klassiska distanserna inom ultramaraton, är något jag ser mig satsa mot framöver. Frågan “Varför?” kan jag nog inte svara något annat på än “Varför inte?”.

Ett annan varför är, “Varför en blogg?”. Det finns både att altruistiskt skäl och ett mer egoistiskt sådant. Dels är det för min egen skull för att kunna gå tillbaka och följa min resa och hitta förklaringar, skaffa lärdomar etc. Sedan tycker jag själv att det är väldigt intressant att följa andra personers jakt på deras mål och kanske kan någon finna det intressant att följa denna resa.

Nu kör vi!