Om en sko…och livet

Kategorier: /

Inlägget har en kommentar. (Kommentarera här)

Mina kära Hoka One One Clifton har efter 116 aktiviteter passerat 1000 km och bör därmed ha passerat sitt bäst före datum. Men det är svårt att lägga bort dom, dom har ju varit mig så trogna och med sin dämpning stöttat mig under helt ofattbara 1 000 000 steg, grovt räknat då givetvis.
Det är rätt galet när jag tänker efter, 1 000 000 steg och det är bara med ett(1) par av mina skor.
Nåja, det är som sagt svårt att göra sig av med dom och även om dom kanske börjar tappa sina egenskaper och bara kommer att bli allt sämre nu så vill man ändå ha dom kvar. Kanske för lång och trogen tjänst? Och för att man vet vad man har?
Och dom känns ju fortfarande väldigt bra, så kanske är det där med 1000 km inget att bry sig om?
Hur stöttande dom är eller inte vet man kanske först när man tar på sig ett par helt nya skor och känner skillnaden.
Sen behöver man inte skynda sig och skaffa ett par nya skor, man kan ju vara nöjd med dom andra man har och vänta lite innan man köper ett par nya för att inse vilka behov man faktiskt har.

Och kanske har detta inlägg inget med skor att göra överhuvudtaget.
Det kanske mest handlar om livet. Ibland kan en sko få en att inse saker och förstå mer av livet än man kan tro.
Allt blir ju inte mindre stöttande ju längre tiden går per automatik så där kanske metaforen haltar lite, men det kan ju finnas andra (tyvärr betydligt mer svårlästa) indikationer på att ett bäst före datum har passerat. Det viktiga är att man inser att det passerat.

Ett svar på ”Om en sko…och livet”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.